Bästa taxiresan!

Anlända i Malaysia! Fixar en taxi som man betalat inne på flygplatsen (säkrast för att inte bli grundlurad) och går för att leta upp line 2 där vi ska hitta taxi bilarna. En lite äldre man hugger oss, skulle faktiskt vilka kalla han för en liten gubbe! När vi hoppar in i taxin och han frågar vart vi ska visar jag upp adressen på telefonen. Men han vill ha ett telefon nr till stället vi ska bo på! An ringer dit och pratar väldigt högt och försöker få vägbeskrivning. När han lagt på börjar vi prata med honom, jag frågar pm han inte är härifrån (tänkte eftersom han prata engelska i telefonen) han är en blandning mellan Japan/chines och malay! När han fick veta att vi va svenskar börjar han prata om Volvo och Stockholm och när Petronella nämner ABBA slår de nästan lågor om den lilla gubben!

Han fäller ber 8 olika tv skärmar och säger att eftersom vi är hans sista kunder för idag ska vi får höra på hans ljudsatem

Och han slår på en konsert dvd med ABBA (på alla 8 skärmarna)  och tar på sig en riktig toppluva med tillhörande tofs!   Vid förarsätet och fram passagerarsätet är de lila party ljus och se sitter även en rese Barbie i fram (ovanför de två mikrofonerna) 

Malaysia levererar! Nu längtar jag efter Naan bröd!

Adooo

Kära trogna läsare. Jag beder eder om förlåtelse för att jag varit frånvarande här en stund. Jag lever! Har bara haft fullt upp sen vi kom tillbaka från Java!

De har varit mycke fest! Två eller tre bbq fester på stranden. Cornelia har kommit hit! (Jag tycker inte hon ska åka hem!) 

Som sagt mycke fest. Vilket jag skyller allt på Cornelia och Mathilda! Men vilka kvällande varit! Sjukt roligt! 

Vi har också insett att vårt visa började ta slut och när vi skulle åka och förlänga de så fick vi liiite problem. Vi fick inte förlänga och vi inte betalade bokstavligt talat miljoner!

Indoneser är så fina att hör dom att man har ett problem vill dom väldigt gärna hjälpa till om dom kan. Och nästan alltid är de "jag Ringet min vän!" Man blir glad i själen av hur genuint fina människor man har runt sig! 

Just i detta fallet va de två som ville hjälpa oss med våra visa bekymmer. Och dör plötsligt hade båda bett sina kompisar att ta sig ner till stranden från oklar position. Så vi bestämde oss för att ta hjälp av en var för att inte lämna nån eftersom båda ansträngt sig för försöka hjälpa oss..

Detta slutade i en dag i ångest Med ett pass på vift i Indonesien och 500 000 fattigare.. DÅLIG DAG! 

Men nu har de tyyyp börjar lösa sig efter en vecka. Passet hittade hem samma kväll och pengarna också som tur är! 

På tisdag åker jag och Petronella till Malaysia för att fixa social visa som innebär att vi kan förlänga upp till sex månader utan bekymmer och sjuka avgifter. Och vi får 3 dagars äventyr utanför Bali! Då kan jag förhoppningsvis ända min bild av K L också. Gillade inte den stan sist jag va där. 

Yogyakarta där jag lämnade en del av mitt hjärta.

Jag vet som vanligt inte vart jag ska börja. 

 Kan iaf säga att de kommer bli ett långt inlägg med mycke bilder. Så sätt dig i soffan och för Guds skull. Ta en kopp svenskt kaffe.. För min skulle? En liten skvätt mjölk, tack! 

Men börjar väl med avresedagen. 

Dag 1.

Som jag skrev så va jag väldigt trött när vi åkte. Men de hindrade inte de goda humöret. På flygplatsen fick jag mig Endre skratt redan innan vi hoppade på planet! Bland annat när vi skulle gå igenom tjeck av väskorna, och det va en tjeck för kvinnor och en för men. Ja de är en konstig grej men de va ju ingen stor grej egentligen men kvinnan framför mig fick panik när hon va tvungen att lämna sin man (men såg mennens sida 10 M bort så de va ju inte så att man aldrig mer såg varandra) och hon trängde sig förbi mig för jag hade gått förbi henne när hon stog stilla och stirrade över på sin man. Hon slängde in väskan och nästan sprang igenom tullkontrollen. De tyckte jag va roligt. Jag och Ari bara flinade åt hela situationen. 

När vi landat i Yogyakarta hög vi en taxi som tog oss till ett hotell mitt i stan där Ati brukar bo när han åker dit. Ari åkte till en kompis för att hämta en moppe vi kunde låna under tiden vi skulle vara där. Under tiden tog jag en liten vilostund.

När Ari plockade upp mig åkte vi till en liten restaurang som som heter ViaVia, jag åt dagens rätt som va en indonesisk fisk rätt (detta va en västerländsk restaurang) som va sjuuuukt god! 

Efter ha suttit där och svettats lite så åkte vi till water castel som är ett typ av slott som kungen använde efter krig han åkte dit med sin familj och njöt av livet. De roliga i historien här va att de fanns flera olika pooler, varav två precis brevid varandra. En åt kunga familjen, barn, fru mor och far föräldrar osv. Och precis brevid va en pool till åt utvalda vackra unga kvinnor. Kungen själv hade en egen plats i ett torn med utsikt över nåda poolerna men va självklart närmast de vackra kvinnorna. Och när han hade hotat den vackraste kastade han ut en blomma till henne, vilket var en inbjudan till sovrummet som också låg precis där med ett fönster av trägaller så alla kunde se och höra vad somföregick där inne.. Stackars familj. Stackars drottningen.

Men en otroligt vacker byggnad! 

Här ser ni kvinnornas pool och tornet som kungen satt i.

Precis när vi skulle gå började det ÖS regna. Alltså Gud hällde hinken över oss. Vi som inte inhandlat ponchos än fick fint vänta ut regnet. När de väl lugnade sig gick vi till en mini mini mitt på gatan warung som solde kopi hitam. Svart kaffe på påse. Ari har sjung på en sång som går så heeela resan, jag har den fortfarande på huvudet. 

(Ari vet att jag älskar kaffe och skulle kunna missbruka se om jag har tillgång. Har försökt förklara om dom tre musketörernas kaffe möten, därför har vi bladigt många kaffe pauser mellan alla aktiviteter!) 

 

Efter regnet och kopi hitam åkte vi ner till Maliboro street som är huvudgatan, typ Stockholms Drottninggatan fast 1000 ggr bättre!

De va hela trottoarerna va fyllda med försäljare som sålde allt från kläder till smycken och plånböcker typ allt! Och Ari kände typ varannan människa så de tog en  stund att ta sig genom den gatan! Han hade mycke historier att berätta om

Alla och om gatan! 

 Vi va inne i en batik affär. Som hade så mycke spännande saker! Otroligt snygga skinnväskor som i princip va gratis.. Och mitt i butiken satt en gammal dam och gjorde batik för att visa hur de går till. Otroligt häftigt! 

Hade tänkt att köpa nått i batik. Men hittade inget jag villa ha. 

Efter inköp at ingefäragodis, apan efter en snygg väska och inköp av ponchos va de kaffe dags igen. Denna gången åkte vi till ett fansy shopping center där jag fick en latte ala äppelpaj och Ari en avokadolatte. M mm mm! 

Efter en efterlängtad dusch åkte vi sen och åt på en liten restaurang som grillade färsk fisk för en 10 styck. Vi beställde som vanligt on massor av olika saker två fiskar, två olika sorters sallad och en liten soppa! Helt fantastiskt gott. Och jag va så jäkla hungrig så de satt som en smäck. Det blev en tidig kväll efter en fullsmockad dag!

Dag 2.

De blev frulle på ViaVia. Java kaffe och frukt! Jammi jamm! 

Och sen va dagens schema igång. 

Första stoppet va sultan palac som va en annan kungs tillflykt. Även för fester och dylikt. Är så mycke historia (vilket jag älskar) men jag tvekar på att ni tycker de är spännande (kanske mormor men de kan jag berätta för dig en annan gång!)

Så här kommer lite bilder istället! 

Männen som jobbar här tjänar 7000 ruphia i månaden. 100 ruphia är ca 50 kr you do The math.. Och dom har Vigt sina liv åt kungen. 

Dom här jobbade med att sjunga och spela jätte konstiga instrument och sånger. Som på något underligt vis va vackert. Inte sådär naturligt vackert. Mer konstigt vackert. Och dom fick inte lov att gå rakt på scenen också någonting för att hedra kungen.. Den där kungen.. Borde tänka om lite tycker jag. Har han hört talas om personal vård? Ska nog ta hit pappa så han kan prata med dessa människor om deras rättigheter. 

Lunch fick vi från denna fantastiska lilla tant som sålde nasi och gorenan som är ris och ... Ja hur förklarar man gorenan. Typ stevkta grejer, kan va allt från tofu till banan eller kyckling. Men detta va ingen vanlig sådan utan man fick en kryddig jordnötssås och papaya löv. Daniel hade ÄLSKAT de! De va riktigt gott. Fick veta senare att Ari sett de som en extra frukost medans jag sig de som lunch! Haha vi köpte även två kilo frukt för 2,5 kr  som vi smaskade lite på innan vi åkte vidare. När vi åt frukten kom de en kolla med sex finger och ville att han och jag skulle bli ihop. Han började rabbla sitt nr och sin Facebook utan att bry sig om att jag inte antecknade nått. Snarare a störd av hans närvaro. Men när bönelätet gick igång va han tvungen att rusa och be. Räddad av gånggången? 

Nästa stopp va prambanan äntempel, ett av världens största hindu tempen. Kallas även tusen tempel. (Har en mer intressant historia så jag drar den lite snabbt okej?) 

De va en kvinna som födde en som, men direkt efter födseln togs han ofrån kvinnan. Efter ca 20 år återförenades dom. Den unga mannen vägrade att tro på att den vackra kvinnan va hans mor och blev dödsförälskad i henne. Och ville gifta sig med henne. För att kvinnan skulle slippa undan(för att bevisa att hon verkligen va hans mor) skulle hon på en natt bygga tusen tempel. Vilket enligt sagan hon lyckades med. Och hon slapp gifta sig med sin son. (Tur de annars blir de barn som han med sex finger på parkeringen...) 

Prambanan tempel va så otroligt vackert! Så jg kan inte beskriva! Hade en magisk känsla i kroppen hela tiden vi va där. 

Vet att de blir mycke bilder. Men vill i små drag visa er all den skönhet jag fått skåda! 

Även denna dag mellan landade vi på ett lyxigt shopping center för kaffe! Men denna gång blev de vårat stammis hak sturbucks! 

(Detta är en bild på marknaden utanför tirta tempel) 

På kvällen åt vi klassisk Yogyakarta mat. Det va lite som nasi tempur när man får ris och sen pekar man ut vad man vill ha. 

Men se va inte alls som hemma på bali, all mat va tillagad i i ved äldad ugn och va suuuuper mört. Fick brun tofu som va maaaagisk brunt ägg, oxskinn, nån brun grönsak som va tillagad på nått vis och kyckling! 

För er må de se brunt och trist ut. Men M m mmmmmmm! My god asså! Jo fick en jordnöts/cocos sås till detta också! 

Smallegaaaijs!!! 

På vägen hem stötte vi på en vän till mr bonarr som hänger på stranden och under som senaste åren bytt ut drogerna mot öl och kallat ölen för sin juice. Han kan jag säga har MÅNGA historier! (Nej jag knarkar fortfarande inte. Ni kan va lugna! De kommer jag aldrig att göra.)

Ja iaf denhär kompisen!

Också en gammal narkoman visade det sig som nu bytt ut drogerna not söt varm mjölk och konst i olika former. Han försörjer sig helt på konst, inte i form ta tavlor utan att sälja bilder till kända klädes märken som gör tryck på tröjor av de, piffa till båtar som restauranger har som "skyltfönster" för fisk och skaldjur till kvälls grillningen. Dörr en till hotell osv. Och detta gör han för att han konstaterade att han inte kan behålla ett normalt jobb för han hatar att ställa klockan! En OTROLIGT inspirerande man! Han hade också lyckats stänga hela Marobro street för att hålla en tre dagars reagge fest! 

 

Han tycker att jag ska gå en batik kurs och öppna en "prova på batik" på bali så jag inte behöver åka hem. Fräsande! 

 Här satt vi iaf. 

Ari drack sitt sletna te, jag varm nypressad apelsinjuice (godare än de låter) och mr... Glömt hans namn.. drack varm söt mjölk. 

Dag 3.

Upp med tuppen för en timmes tur på moppen för att komma till världens största budistiska tempel. 

Efter soppfrukost ( inte jag som valde de...) va vi iväg! En timme på moppen kändes inte så hemskt med den fantastiska utsikten av risodlingr chili odlingar natur och en vacker stad! 

De ve riktigt varmt! De va varmt dom andra dagarna också men just denna dagen va de klarblå himmel och ingen vind. Och templet ligger uppe i bergen, på väg upp trodde jag att de skulle vara kallt.. Ack va fel jag hade! Luftfuktigheten höjdes ju såklart ju högre upp vi kom och när solen stog på så rann svetten som att man stod i duschen! 

Vi hyrde en guide för att få all historia om detta mastiga tempel. Och vi lyckades få en riktig lustigkurre till guide! Såklart så lyckades min mobil ha fullt minneskort precis då. Så fick inte så många bilder på mobilen. Men destufler på stora kameran. Och hade fullt fokus på min guide tur! 

Efter en svettig tur i världens största budistiska tempel lämnade vi bergen 

För att åka in till stan för att åter igen kolla efter väska åt mig och lite mer shopping lunch och kaffe! 

Vi åkte till den lokala marknaden som är tre våningar med allt från basvaror av mat, köksredskap, kläder, väskor, plånböcker osv! Självklart massa batik! 

De är en underbar känsla att gå där inne. Alla dofter, intryck, människor! Och att ingen hugger en och försöker få en att köpa nått. Man kan lixom gå i lugn och ro och bara titta! 

Vi satt nog en timme ute vid några försäljare på gatan som va några av Aris bästa vänner. För att sen åka och käka middag. Blev ännu en grillad fisk middag! M M M 

Men ja just de! Innan maten va vi på Ramayana ballet! Det är en slags dans som bara utövas i yagya! En föreställning på 2 h en historia som har spelats i århundraden. 

Otroligt roligt!

De jag tyckte va bäst med hela föreställningen va en liten pojke på kanske 3 år som va med i några scener och stal hela showen! De är han jag kommer minnas mest! Så förjordat sööt! 

Dag 4. 

Blev de liite sovmorgon. Frukost på ViaVia. 

 En tur på musiker om tiden när Holland hade tagit över Indonesien. Bästa med de museet va när vi kom i i rummet med
Ac. (Men de sa jag såklart inte till Ari!) de va intressant men de va alldeles för varmt för att gå på ett svettigt museum och jag hade varit dum nog att inte dricka kaffe till frukosten.. Så efter de blev de lunch på samma ställe som dagen innan med den fantastiska bruna tofun! 

Vet att ni antagligen skiter i hur min mat ser ut.. Men de är min blogg så jag får bestämma vad som ska var här. ;)

Detta är en lyx tallrik för mig. Brun tofu bläckfisk och grönsaker! Behöver jag säga de? M mmmmm!

Sen va de obligatoriskt kaffestopp på sturbucks. 

Och resten av dagen gick till att köpa presenter till folk på bali. Allt i kak och godisform. För vissa saker går bara att köpa i yogya! 

Sen va de dags för hemfärd.

I taxin på väg till flygplatsen säger jag till Ari att jag inte vill åka tillbaka. Så säger han

"Honey, when we close our eyes we have fantastic memories that we can enyoy when we having a bad time in life." 

De va kändes så himla fint!