Nu sitter jag på Blue ocean igen. Kl är 8.44 och jag har varit ute på en morgonlöpning på stranden, ställde klockan på 6.00 men kom inte iväg hemifrån förren 7, så de hade hunnit bli ganska varmt när jag väl va på stranden. Inga av "barerna" på stranden var öppna än vilket inget ett slags lugn på stranden. Nu, lite mer än en timme senare har de sakta men säkert börjar öppna.
Min sinnesstämning idag är magiskt. Vad är det med bali som får mig att känns mig så hemma?
Flygresan hit va en pärs! I London hade vi 14 h väntetid. Vi var ganska positivt inställda på de! Tänkte att det finns säkert något som är öppet, typ en bar en restaurang, vad som helst. Det visade sig ganska snabbt att det bara va ett fik som va öppet hela natten så vi handlade lite mat och slog oss ner för att få timmarna att gå. När vi efter en stund valt att hitta en liten vänthall där vi kunde ta varsin "soffa" att ligga på så slog vi oss tillrätta och välkomnade oss själv till kvällens hemma. Men ja de kunde ju vi tro! Snart kom de en kvinna som var otroligt bestämd och sa att vi va tvungna att följa med henne till rest and relax-rummet där alla som var på flygplatsen inse natten skulle var. Gött tänkte jag, lite konstigt att valla oss som djur dock men de lär ju lite gött iaf. Dörren öppnas och mot oss slår en vägg av dålig luft värme och en snarkande kör. Det var smockfullt med folk men som tur vad kunde vi knipa två fåtöljer. Och därefter fick alla i rummet tysta men strikta direktioner om att vi INTE fick lämna rummet om de inte krävdes ett toalettbesök. Utanför satt två vakter, som byttes ut typ varannan timme, och såg riktigt sura ut. Vid ett tillfälle försökte jag och Unni (vi kunde inte sova) lämna rummet för att få till en rolig film men aj aj aj! Vi blev tillrättavisade och tillsagda att ville vi sträcka på benen fick vi göra de precis utanför rummet.. När vi efter 6 h lyckats slå oss till ro, jag i en fåtölj och Unni på golvet, tänder dom lampan och säger att nu måste vi lämna rummet och gå ut i den riktiga vänthallen. Så, först MÅSTE vi var i dehär jäkla rummet, sen MÅSTE vi lämnade. Jag kände mig som ett djur påväg till slakt. Riktigt otrevlig känns ska jag få be att tala om. Resten av resan gick bra. Vi var sjukt trötta och sov väldigt lite. Men de gick bra!
Nog om de, för de är tråkigt!
Väl framme på Bali tog vi taxi till Seminyak och gang ratna där vi bor nu i ett "kos" det är ett ställe som har relativt sjabbiga rum men billiga och oftast bor det mest locals där. Vi bor på samma ställe som jag och Petronella bodde innan vi flyttade närare stranden för er som hängde med sist jag va här😝
Jag skulle kunna berätta om att toaletten inte spolar ner papper så vi måste slänga allt toalettpapper i en kasse brevid toan men det är inget ni vill läsa om eller hur? Haha Jag har en känsla av att det är de ända min vän Anders Ramsman kommer minnas om han lyckas läsa detta.
Vi är inne på dag tre, vi har hunnit med att träffa massa vänner till mig, fest(ja mormor vi är rädda om oss), bränna oss (jaaaaa mamma vi solar försiktigt, men det är svårt att inte bränna sig när huden inte kommer ihåg vad sol betyder) och idag va jag som sagt uppe tidigt och sprang. De va skönt men jäkligt varmt! Är de bra vågor idag planerar jag att surfa.
På måndag börjar vi på Sunrise school och förhoppningsvis har jag fått en snabbkurs i moppe tills dess(jaaaaaaa jag har hjälm, ibland, haha skoja bara mamma... eller?)
Nu orkar vi inte mer, eller hur. Adjö.
