I'm back

Och Nu sitter vi här, jag och Unni, på flyget från cph Airport till London för första mellanlandningen. Men, vart ska ni? Undrar ni nu. De ska jag snart berätta för er! Men först ska jag berätta om resan hitintills.

Kl 14.30 åkte jag med bussen från kirsebergs torg till malmö c för att möta upp min kära bror, Martin Birath, på en fika. Som den generösa människa han är bjöd han mig på oliver och Ramlösa. Himla festligt! 

Sen kom Unni och mötte upp oss lagom till det var dags för avfärd mot Köpenhamn. Redan på tåget träffade vi en mycket trevlig (och snygg) karl som vi språkade lite med. Blev inte mycke intressantare av just den situationen.

Incheckningen gick inte riktigt som planerat och jag började i tysthet frukta att min tidigare otur med flyg smittat av sig på Unni. Men när de väl kom personal till disken där man checkar in baggaget så gick de lätt som en plätt. Va antagligen något fel på deras "själv incheckning". 

Egentligen va de en ganska händelselös första del av resan. Allt gick som smort. De va först när vi satt oss för att käka som något lustigt hände. Vi satt där på en italiensk restaurang med vars en ganska sleten och smaklös Hawaii-pizza och jag fnissade lite åt de norska paret som satt bakom oss. Plötsligt, lite från ingenstans, kommer de en liten knubbig pojke med rödrosigt kinder spatserande förbi vårt bord. Han stannar upp brevid oss och tittar på oss.. och rapar!! Haha och min första reaktion va "haha ojdå!"

Sen agerar vi likt de vuxna människor vi är med ett ganska ljudligt asgarv. Och pojken spatserar ganska nöjt vidare och fortsätter med sin rapmarch. Mycke merkligt, men ganska roligt. 

Nu som tidigare nämnt sitter vi på planet mot London. Jag känner mig lite som en pensionär, skulle kunna gå och sova för natten nu. Men hur skulle de se ut. Unni är ju rena rama ungdomen så jag måste ju visa mig tuff. MAN ÄR VÄL FÖR TUSAN INTE GAMMAL NÄR MAN ÄR 25(++++) 

För alla som undrar valde jag dom oranga skorn.

Nu sover vi. 

Adjö. För alltid. ( skoja bara)