Idag har jag haft en helt fantastisk dag! Vaknade imorse och tittade ut.. Trodde att de väntade ännu en regnig dag.. Men icke sa Nicke! Rätt som de va piper Bali-luren till och jag har fått ett sms på som frågar om jag är redo att göra ubud!!! Äntligen!!! Blir upphämtat och vi sätter oss på moppen och så är vi på väg! För alla er som upplevt riktig träsmak, ja jag menar den sittande varianten, så ska jag säga att de är inte i närheten så plågsamt som mobbe snak blir efter en timme i solen... Men lika glad e väl jag för de! För under tiden vi åker så förändras landskapet och från stad till större stad till landsväg osv.
Bali är fantastiskt vackert och fruktansvärt snuskigt. Vi såg hur som tömde soporna i ån som leder ut till havet, och det är den skiten som killarna som jobbar på stranden får städa undan var morgon innan solhungriga västerlänningar kommer!
Väl framme i Ubud började vi i elefantcave som va först och främst en grotta som innehöll ett slags tempel, och sen gick man in i en liten djungel där man kunde se förfallna tempel som någon gång för flera hundra är sen har lossnat från bergen och trillat ner i vattenhål. Otroligt mäktigt och vackert på något underligt vis! Här fanns också en helig källa för hinduer som man ska tvätta ansiktet i för att bli vacker. Så jag har nu gjort mitt.. Nu kan ingen skylla på mig att jag ser ut som jag gör! ;)
Exfter det åkte vi vidare till risodlingarna! OH herre min lilla skapare vad du kan dehär med att skapa konst i naturliga former! De va nått så oherrans vackert att ni kan inte förstå! Mitt i risfälten fick vi sitta i en Bungalo med den fantastiska utsikten och äta lunch! De va magiskt och jag hår pirr i magen när jag tänker på att jag har varit med om detta, IDAG!
Efter lunch åkte vi vidare till monkyforest, och jag kan nu konstatera att jag inte bara är rädd för spinkiga katter utan också apor. När hände de lixom? Att jag blev en mes? Jag har alltid sett mig själv som den hårda tuffa som inte är rädd för nått.. Förutom spöken, mörker och läskiga filmer då förstås.. Men vem är inte de lixom?
Iaf, där kryllade de av apor! Stora, små, tjocka, smala, håriga, skalliga och alla hade pyttesmå ap snoppar som dom satt och fläkte ut utanvidare!
Där fanns också massa tempel som va för olika tillställningar som vigsel och begravningar och sånt. Men tror inte dom används mycke längre.. Kanske för mycke apor för att de ska funka. Aporna är riktiga banditer tydligen.
Sist åkte vi in i centrala ubud och såg var ubuds kung häll sina fester, och tydligen hade dom tillställningar där var kväll med eller utan kungen. När vi va där insåg jag att jag suttit på moppen, i solen, hela dagen.. Och bara smörjet mig en gång. Men som tur va så hade jag ju bara solen på ena sidan iprinsip hela dagen så jag har ju bara bränt halva kroppen... Halv hummer någon? Men de som är bra med de är ju att jag kan sva på ena sidan utan problem!
Hemresan från ubud till seminyak va minst sagt plågsam! Fruktansvärt! Men de är väl smällar man får ta när man har en underbar dag! Det är ju antagligen inte de jag kommer minnas av idag.
När vi kommer hem så visar de sig att Cathrin och Petronella har åkt på utflykt på annat håll och tagit med sig våran hem nyckel så jag kommer inte in..
Blir att jag sätter mig vid en av restaurangerna vid stranden och äter middag tittar ut mot havet och njuter av ensamheten som är ganska sällan man har här. Och eremit sara tyckte att de va ganska skönt!
Efter min efterlängtade kaffe så gick jag ner på stranden för att titta på solnedgången. Eftersom de regnat ett par dagar har inte stranden varit "öppen" så det har inte varit någon där för att städa undan all skit som kommer upp med vågorna. Och på något vis så va de lixom vackert i sin enkelhet. Fick sjukt fina bilder på alla locals som hängde där nere och spelade fotboll, plockade skräp eller bara slappade tillsammans med nån kompis. De va första ggn jag tog bilder undersolnedgången där solnedgången inte va fokuset i bilden, den lixom bara hjälpte till att sätta stämningen! När jag kom hem hade mr big vår vaktmästare varit och lämnat en extra nyckel vid vår dörr så jag kom äntligen in. Han med att träna ducha och skriva nästan hela detta inlägget innan dom andra kom hem!
Jag älskar att ha folk runt mig. Men fy fan va skönt de är att få va själv ibland! Känner mig som en ny människa igen! Efter ett par timmars eremitering ( ja jag vet att jag säkert hittade på ett nytt ord där men ni fattar vad jag menar right)
Ikväll verkar de som att de blir drinkar, men jag ska ta de lite lugnt som vanligt eftersom min mage fortfarande krånglar.. Men en kan man ju alltid ta!
Och på fredag blir de gili, insåg precis att jag åker dit med två par. Kan bli spännande! De händer ju nått iaf! Kommer nog spendera lästa delen med att dyka där iaf! ÄNTLIGEN!!!!!
Yeah braaaaaah som Ardi säger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar