Tomhet.

De känns så tungt. När jag vaknade imorse kunde jag fortfarande inte fatta att jag ska åka hem..
Vet helt ärligt inte varför jag gör de. Eller jo de gör jag väl men.. Jag vill inte att de ska vara verklighet!
Bubblan är sprängd. Är på flygplatsen, hungrig, kall och helt tom.
Önskar så mycke att Petronella hade haft två dagar till på sitt visa så vi iaf hade haft varandra här.

Men nu är de hem och jobba satan och sen föröver vi våra planer petrol! För Ari mr "alek ilike you" har sagt att han kallar polis om vi inte kommer när vi sagt!

Jag är fortfarande tagen av hur mycke som kan hända på en månad och hur hemma man kan bli. För jag är verkligen hemma där!
När de va dags att lämna stranden spelade Bang Bang en avskeds-kärleks sång! Och kamraten sa att han kommer sakna mig.
Mul/golio/apa/monkey/ men fina fina vän tig ledigt nån timme från sitt jobb på villan bara för att komma ner och säga hejdå till mig. De à när han sa hejdå som de började kännas på riktig. De va då de sved till i hjärtat. Men de fina är att jg vet att vi kommer kunna skratta lika hjärtligt från första stund vi ses nästa gång!

Igår va stranden stängd. Så efter att jag försökt packa mina prylar och nästan dött av att vara själv i vårt deprimerande tomma hotellrum (ja de kommer alltid va vårt trotts att jag bodde där skälv två sista nätterna)
Så jag började gå mer nåt stranden, va jätte konstigt att se de så tomt och Ohios packat på dagtid! Efter kanske en timme, i solen hade jag hunnit njuta av tillvaron skriva i min bok maila med Petronella prata med pappa och bli hungrig och precis lagom kommer acong så vi åker och äter. Sen släpper han av mig på stranden igen där jag ska träffa mul, och till min glädje är också kamraten där! Så bi sätter oss på stranden och tittar Ur over havet snackar och snackat skit. Mul skriver på mina order upp en infonesisk ordlista i min bok så jag kan plugga tills nästa gång.
De e svårt att beskriva men bara att sitta där och skratta med fina människor är så lätt och fint. Jag och mul har så fantastiskt roligt ihop! Han är som en bror!! Kan höra hans röst fortfarande höra hans röst. Ey Golia are we going or what?!
Eller acong - are you okej or what? -yes?
-SMILE THEN!!!

Ja iaf när vi satt där på stranden och tittade på min sista matahari tengelam ringer potä-fan och vill också komma.
Efter att ha käkat middag med potäten (lam sate, för han vet att de e min favvo av all local food) så sa vi hejdå för vi skulle inte ses idag. De va ett riktigt jobbigt hejdå..! Har dock lyckats att hålla mig borta från gråten so far!
När jag tror att de ska bli en tidig sista kväll drycker acong och Edwin upp i min dörr och säger att vi ska dricka öl, och inte långt efter de dyker mul också upp!

Vi beger oss iväg uppmärksamma till fots. Alla som varit på Bali vet att man typ inte går mer än nödvändigt!
Men vi gick till en reggae bar nära vårt hotell där jag senare fick höra Josef vår egen lilla rastafari sjung! Sjukt grym!
Vi Dansare natten lång! Och acong har bestämt sig för att lära mig att dricka bintang så de blev öl hela kvällen! Men se gick ganska bra faktiskt! Så otroligt fina killar! Som hela tiden vill se en le och tror att nått är fel om jag inte ler eller skrattar!
Dom är inte rädda för att dansa och bjuda på sig själva!
Mina fina killar! :) gör mig harmoni själen av att tänka på dom och hur mycke dom verkligen bryr sig!
Just nu chattar jag med mul och de gör de lite lättare! Snart ska jag hoppa på planet. :(((((