Resan gick ganska bra. De va så otroligt tungt att lämna Bali som jag tror alla har förstått att jag tyckte!
Resan gick oväntat fort och när jag gick ut ur sista planet va de första jag såg snö... jag ville bara slänga mig på de kalla golvet och skrika och gråta.. De gick två skånska tjejer bakom mig som gick och pratade.
JAG VILL INTE HÖRA SKÅNSKA GOD DAMN IT!!!!
Fick stå i typ 30 min kö för att visa passet för att komma in i Danmark. Va jätte nervös för hur jag skulle reagera när jag såg som som hämtade upp mig. Men de blev ganska mycke lättare än jag trodde!
När jag kommer ut till Arrival salen va de första jag såg bakom alla människor mammas kamping frilla sticka fram, och inte långt därefter ser jag Anders och Nina (som är jävligt brun hur i hela friden nu de kunde hända?!) ;)
vi kramas och skrattar och jag sätter på mig en flis över mina redan två tjoktröjor, byter ut mina flippflopp mot strumpor och kängor, vinterjacka mössa och vantar.. Välkommen hem.... Jag kunde ju faktiskt inte göra annat än att skratta!
Att få sitta bravid Nina i bilen, även om bara för en liten stund, så kändes de jätte bra!
Åkte i bilen på vägen hem. Såg allt som jag sett så många ggr förut. Åkrarna, husen, vägarna, molnen..... De kändes som jag drömt alltihop. Att jag vaknat och att de bara var en lång natt med jäkligt bra sömn. (eller dålig eftersom jag kände mig lika mörbultad som en oxfilé.. ja jag vet att man inte kan säga så men de låter lixom bra och jag tror ni fattar vad jag menar ändå!)
Väl hemma blev de en liten present utdelning och en fantastiskt god (otroligt svensk) mack-fika.
Efter en efterlängtad dusch kom Vigge och hämtade upp mig, och jag åkte till pappa och satt där och snackade nån timme.
Efter att ha kommit hem till mamma igen och en (svensk) kött och potatis middag deckade jag på soffan kl 20.00 så hårt att jag knappt kommer ihåg att jag gått upp och lagt mig i sängen. Oklart om jag ens borstade tänderna innan!
När jag vaknade imorse va de som att jag insåg att jag verkligen va hemma. Att jag faktiskt lämnt mitt paradis. Att petronella och mul inte skulle komma in och väcka mig och säga att de va svin varmt ute..
Jag vet inte hur jag ska förklara känslan utan att göra folk här hemma ledsna. Mamma jag älskar dig och det är jätte roligt att se dig igen. Men jag saknar alla på bali så de gör ont. På riktigt ont. jag har gråten i halsen och försöker verkligen att vara glad att va hemma igen. Men sanningen är den att jag känner i kroppen att jag inte ska vara här än..
Jag vill vakna på morgonen i en hård säng och att svetten rinner så man kan tro att jag duschat (hände dock inte sista två månaderna då hade jag som vant mi vid värmen!)
Jag vill vakna och kolla på min (potätens) lilla indonesiska telefon för att se vad klockan är och om petronella eller marte har skrivit något om hur dom tänkt att dagen ska se ut!
Jag vill träffa alla våra killar, spela kort och skratta så att jag får ont i magen när mul försöker prata svenska eller lära mig något vettigt om livet. tex "Sera listen carefully and remember this! Fart... is importent for your life!" och sen höra hans pokjfniss efter de!
Jo jag fattar att man inte kan ha semester för evigt och jag tycker de ska bli otroligt gött att börja jobba igen och träffa alla min fantastiska vänner här hemma, och familjen!
Men mitt hjärta är kvar på Bali.
Vet inte hur jag ska beskriva de. Men jag är så hemma där! Tom vår "landlord" tyckte de va tråkigt att vi skulle åka när jag sa hejdå!
Jag har skaffat mig så många nya vänner i hela världen under denna resan! jag vet att jag kommer få besök av en hel del av dom när dom kommer hem och förhoppningsvis av någon av dom som har varit hemma hela tiden.
Inom en snar framtid kommer jag även få hem en liten del av mitt Bali hjärta som lämna de mig i Kuta någon dag innan mig. Och även om ni här hemma förstår att jag saknar bali, så är de igen som förstår de så bra som hon! Fina Fantastiska Petronella! Tack kära gode gud för att du tog henne in i mitt liv! :)
Det ska bli så skönt att få komma hem till min lägenhet, sova i min säng använda mer en 4 set kläder (lite mer efter inköp i diverse länder.)
Och kan knappt vänta på att få träffa alla mina vänner! (få visa hur brun jag är)
Än så länge är de ingen som inte känt igen mig pga mina extra 1000 kg! vilket förvånar mig.. jag känner knappt igen mig själv när jag ser mig på bild!
Imorgon kl 12 får jag tillbaka min lägis! Imorgon kl 16?! (NINA?) är de dags för festen som gjorde att jag verkligen bokade en biljett från Bali, och de ska bli såå jäkla kul! jag ska vara så snygg och lycklig att se alla! För jag vill ju visa er den nya Sara, den faktiskt genuint lyckliga Sara!
Kötbulle-Sara som vet att varje kilo har kommit med lycka och kärlek och skulle inte för en sekund önska att jag inte lagt på mig dom! Så från och med nu så kommer jag kalla de mina kärleks kilon. Och jag vet att det finns minst en som tycker att jag ser enastående vacker ut med mina kärleks kilon. (trots att denna person inte är på denna sidan jorden så känns de bra att veta!)
För alla er som tycker de är roligt att läsa om vad jag gör trots att jag är på "rätt" sida jorden
så kommer jag nog fortsätta skriva blogg varesig någon läser eller inte för jag tycker de e ganska roligt!
All min kärlek till er alla! Och verkligen tack för alla fina kommentarer under resans gång, för alla fantastiska mail och för att ni faktiskt saknat och kommit ihåg mig! De har verkligen värmt nått så otroligt!! Och att höra hur många som verkligen följt mig och har fått som vana att kolla min blogg de första dom gjort när dom vaknat. Att mamma skulle göra de visste jag ;) haha men alla andra! PUSS!!!
(bilder från hela resan kommer inom ..kanske inte så kort.. på facebook!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar